Då har jag träffat hästen. Tait heter hon, stooooor men snäll – fast stooor!

I stallgången sprang jag fort fort fort – ända till hästarna kom in från hagen, då ville jag inte längre vara på backen – då fick mattes trygga famn ta hand om mig. Jag undrar lite när de åker någonstans hästarna – vilken bilbur sitter de i då? Och jisses när de kissar – finns inte torkyrulle i världen som fixar den pölen!

Borsten var lika stor som jag, men den var fin – rosa ;o)

Här poserar Tait, jag & Jennie – vilka bajspåsar det måste gå åt till den stora jycken…